Tänk vad bra det är när någon VILL bli av med något som JAG vill ha och dessutom tackar mig för att jag tar det.

Nu är det väl inte helt så lätt att bli av med en barack. Slänga den i soptunnan blir ju lite knivigt och att tutta eld på den, uppskattas nog inte i ett villakvarter.

Tillsammans med hundgårdsgrindarna från förra året, har det nu blivit en alldeles utmärkt hönsbod. Nu ska det bara fixas en lucka och ordnas lite inne, sedan blir det fint som snus.

Imse är lite sur på mig. Hon tycker att det är förskräckligt att jag inte gör mer för att minska dammkvalsterna, när jag nu VET att hon är dammallergiker. Och det vet ju ALLA hur mycket det dammar om hönsfjädrar. Sedan vet ju ALLA hur fjädrar fladdrar runt. Och hur lätt de fastnar. För att de skulle kunna ha fastnat i mustascherna av någon annan anledning, ja, se det är bara fult förtal.

                    Jaha.